Skriv ut den här sidan

Bara ett barn kan utkräva rättvisa

9:e efter trefaldighet

Luk 12: 42-48

Herren svarade: ”Tänk er en trogen och klok förvaltare som av sin herre blir satt att ha hand om tjänstefolket och dela ut maten åt dem i rätt tid.

Men om den tjänaren tänker: Det dröjer innan min herre kommer, och så börjar slå tjänstefolket och äta och dricka sig full, då skall hans herre komma en dag när han inte väntar honom och vid en tid som han inte vet om och hugga ner honom och låta honom dela lott med de trolösa.

Den tjänaren som vet vad hans herre vill men ingenting förbereder och inte handlar efter hans vilja, han skall piskas med många rapp.

Men den som av okunnighet gör sådant som förtjänar prygel, han skall bara piskas med några få rapp. Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.


--------------------------------------------------------------

Vad säger oss texten? Handlar den om rättvisa? Rättfärdighet? Evangelisten säger: ”Av den som har fått mycket skall det krävas mycket, och den som har anförtrotts mycket skall få svara för desto mera.” För de flesta förefaller det ju att vara precis tvärt om: Den som har ska vara givet …

Tjänstefolket, som fått ta emot hugg och slag av den ögontjänande berusade förvaltaren tycker nog att det är rättvist att tjänaren piskas med många rapp. För egen del vill jag hellre säga att det är rättfärdigt. Skillnaden i det avseendet kan ses som en lek med ord, men det är allvarligare än så.

Rättvisan är individuell; det som upplevs som rätt av den ene behöver inte vara rätt för den andre. Att dela någonting i exakta lika delar kan förefalla rättvist men behöver inte alls vara det. Den som tycker sig vara rättmätig till mer måste ju uppleva sig orättvist behandlad. Rättvisa kan därför inte tillämpas kollektivt.

Olof Palme kände till detta. När man letar i hans tal finner man att han föredrog det bibliska uttrycket rättfärdighet i stället för att tala om rättvisa. Ursprungligen är rättfärdighet en rättslig term, men i biblisk överföring avses det rätta förhållandet mellan Gud och människor och mellan människorna inbördes. I kristen dogmatik betonas också, att Gud skänker rättfärdigheten som en gåva till människan för Jesu Kristi skull.

Bara ett barn kan utkräva rättvisa. Barnet har inte den vuxnes abstrakta tänkande och den vuxnes värderingar. I så måtto har barnet rätt att kräva på millimetern lika stor del som en äldre och vuxnare om de delar en måltid tillsammans. Inte tycker barnet att det spelar någon roll att den andre är större och kräver mer …

För oss vuxna är det svårare, och vi kommer inte undan med att ”tycka”. Det krävs mer än så.

Förvaltaren var ögontjänare, och det stod honom dyrt. Han piskades med många rapp. Just detta behöver inte tolkas bokstavligt. Livet bjuder på hårda törnar och ett och annat piskrapp har vi nog alla fått utstå. En tillsägelse kan vara nog så smärtsam, att den känns som ett piskrapp. Det vet den som varit utsatt för det, välförtjänt eller inte spelar ingen roll. Ont gör det.

Kunskap och pengar kan missbrukas på samma sätt som ett förvaltarskap. Det finns det många exempel på. Hur ofta utnyttjas inte en information till egen fördel, till exempel i affärer? Det är lätt att frestas. Juridiskt är det lätt att komma undan, straffet blir sällan lika stort som skammen.

Trösterikt är det att Herren är rättfärdig och utdömer straffet rättvist. Åtminstone för den troende som har perspektivet längre än till kistlocket.

Förvaltaren räknade inte med sin herres återkomst, därför slog han tjänstefolket och åt och drack sig full. Med förödande konsekvenser som följd. Värt att tänka på för höga herrar – och damer med för den delen – som skor sig på det allmänna och roffar åt sig av våra gemensamma tillgångar. I denna världen kan de, åtminstone till synes, härja fritt och undgå både straff och ansvar.

Har de någonsin slagit dem vad som händer om det finns en värld bortom denna …?


Föregående sida: Broderskap nr 32/2007
Nästa sida: Broderskap nr 17/2008